En konstig period i mitt liv var när min mormor fick canser. Jag minns när mamma kom in i mitt rum och sa"Maria jag måste berätta en sak, mormor har fått canser) och jag bara brister ut i tårar och frågar tusen gånger om ifall hon skämtar, vilket hon inte gjorde och vilket jag förstod innerst inne.Dagarna gick och man märker hur hon blev sämre och sämre och mitt hjärta gick bara sönder mer och mer. Hur ska jag kunna leva utan min älskade mormor? Hon som ringde varje dag för att kolla att man mådde bra, hon som hörde av sig bara för att fråga hur det gick på provet, hon som alltid berättade hur vacker hon tyckte man var sminkad som osminkad, hon som var hos oss minst en gång i veckan och hon som alltid tog sina barnbarn i första hand och visade hur stolt hon var över en. Idag är det över ett halv år sedan hon försvann och varje gång jag tänker på henne hugger det i hjärtat för jag saknar henne så. För mig kommer du alltid vara levande mormor och jag älskar dig tusen gånger om.♥