Nu har jag sett minnes stunden av michael jackson och jag kan säga att jag fällde en tår eller två,Jag har alltid vetat att han var en älskad person men inte såhära älskad.Han fick så otroligt fina ord och han fortsätter bara att växa i mina ögon mer och mer med tanken med hur mycket glädje han har spridit till folk och inte bara det, hjälpt folk.Som prästen sa" hade han bara hört 10% av det hära hade han levt idag" och det är faktiskt nått jag tror på också.Att se folk stå där uppe och grinar gör en så rörd speciellt när hans dötter kom upp och berätta hur mycket hon älskade honom fick mig att bryta ihop och var inte bara jag som grina även människan brevid mig.Jag har även fått svar på en fråga eftersom jag har alltid undrat varför han gjorde sig vit när han själv sjöng en sång då han sa"it doesn't matter if your black or white"men han hade fått en hud sjukdom som gjorde han vit fläckig och opererade sig så han slapp sminka på sig så mycket.Vila i frid michael, att du är en av dom mest älskade människor är inge snack om saken.